I söndags när vi skjutsade in några av de sista gästerna till terminalen och centralstationen lyssnade vi på Frida Hyvönen och en väldigt passande låt, nämligen hennes "I Drive My Friend". Alla har åkt nu och jag sitter här och har äntligen sommarlov på riktigt. Ingen har ringt och väckt mig eller bett mig att jobba. Otroligt skönt! I söndags blev jag väckt av mina grannbarn som sprang runt och skrev i där ute, i måndags väcktes jag av mormor och några andra som skulle ge sig iväg. Då ringde de och bad mig vicka på tisdagen så där försvann tisdagens sovmorgon. Jag jobbade 8-15 och gav mig sedan i väg till Vaxholm för att grilla med några kompisar. Vi hade jättekul och bland annat badade vi och spelade brännboll. Det var knappt att vi hann med sista båten tillbaka, men så skulle vi ta bussen hem och klantigt nog hade den gått en kvart tidigare och nästa skulle gå först en dryg timme senare så vi gick hem till Eve där jag somnade i hennes fåtölj. Det kändes som jag gick i sömnen till bussen där jag igen somnade och höll på att missa att stiga av. Simon följde mig en bit på vägen, men när han lämnat mig var jag grymt nära att bli påkörd av en bil som körde i 180... Jag klarade mig och när jag nästan var hemma stötte jag på två gamla kompisar som också var på väg hem. Så helt ensam var jag som tur var inte. Igår när jag trodde att jag skulle få sova ringde någon j*kla telefonförsäljare kl. 10 på morgonen och sökte efter min kära far som inte är hemma, eftersom han åkte till farmor i måndags och kommer troligtvis inte hem förrän efter midsommar. Jag förstår inte att inte de där försäljarna inte fattar att dem de söker inte är hemma mitt på dagen, utan att de för det mesta faktiskt också är på jobbet. *suck*
I Drive My Friend - Frida Hyvönen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar